Månadsarkiv: april 2013

InstaÅre

Publicerat i Skidprylar | Kommentering avstängd

En resa till Akka

Skrev en text till Tierra och tänkte att jag även delar med mig den här.

Doften av tvåtaktsbensin ligger tät i luften. Ljudet från skotern som tagit oss över Akkajaure, sjön som delar av vår stuga från Akkaberget, tystnar och framför oss ligger en hög av skidor, väskor och ett streck i snön.  –Längre får jag inte åka, säger vår lokale guide Christian. Hans ansikte är solbränt av den starka vårsolen och skägget blekt. Runt näsan och ögonen kan man se spår av de solglasögon som ständigt pryder hans ansikte i skydd mot den starka vårsolen. –Stora Sjöfallets nationalpark börjar här och det är bara samerna som har rätt att åka in här med skoter. Jag kommer och hämtar er om tio timmar, avslutar han innan och med en kvick rörelse kvickt har sattsitter han på skotern, startat och doften från bränslet gör sig åter påmind. Stämningen i gruppen är god men förväntansfull, vi har en lång dag framför oss med målet att ta oss upp på Stortoppen, den högsta punkten på Akkaberget. Berget anses vara en helig plats för samerna och i samisk mytologi är Akka den gudinnan som stod för allt det kloka och sköna i världen.

Morgonproceduren är alltid densamma: tidig frukost, på med de kalla pjäxorna, tråckla på sig selen runt midjan, smörja in ansiktet med solkräm, öppna ventilationen på jackorna, åka lite skoter och sedan gå uppför berget. Att sätta på sig utrustningen går snabbare för varje dag och känslan när man kommer hem på kvällen, trött, hungrig och svettig är tillfredsställande på ett sätt jag sällan kan känna i en storstad. Kroppen är bedövande utpumpad efter tio timmars träning men ändå känns värken  som bortblåst när kvällens middagsansvarige serverar maten.

Hättan, ett moln som ofta lägger sig runt den tvåtusensexton meter höga toppen, har dagen till ära lösts upp och solens aprilstrålar värmer våra kalla kinder. Anmarschen från isen genom den skuggiga lågmarken tar oss cirka två timmar. Vi rör oss genom träd och sly innan vi kommer upp ovanför trädgränsen in i dalen. Ingen i gruppen känner alla, men alla känner någon och när vi rör oss över bergets formationer mot toppen utbyts meningar, skratt och hejarrop för att hålla lågan vid liv när orken börjar tryta. Varje rast blir ett tillfälle att dricka några klunkar vatten, äta lite russin och utbyta ord med de nyfunna vännerna som delar samma passion som en själv. Vi är helt ensamma i vår jakt efter bergets topp och gårdagsnattens snöfall har målat över de få spåren från dagen innan. Snön är kall och krispig, när stighudarna släpar mot underlaget skapas ett ljud som sakta får hjärnan att gå ned i varv och helt glömma vardagens problem och måsten. Andningen blir tyngre ju fler steg vi går och snart tystnar de tidigare samtalen och som en symbiotisk varelse går vi i takt uppåt och låter oss sakta vaggas in vår inre värld med den tunga andning som en basgång i bakgrunden.

Även om miljön häromkring är öde och de flesta svenskar aldrig någonsin varit eller kommer att besöka samernas mark i inre norrland, har den en historia som berör alla svenskar. Akkajaure är Sveriges största uppbyggda damm och under nittonhundratalet har den byggts ut flera gånger för att få ökad kapacitet. Samerna har nyttjatt marken för renar och skött den under hundratals år, fick under förra seklet se sin mark översvämmas för att övriga svenskar skulle kunna använda området som vattenkraftsdamm.

Hopbundna i ett rött rep går vi uppradade på ett led och i takt bakom Craigh, som tagit på sig den otacksamma uppgiften att gå längst fram i tåget över glaciären. Repet mellan oss ska förhindra fall ned i glaciärsprickor och det får inte släpa i marken. Med våra upptrampade spår bakom oss har vi nu en timmes svettigt skidturande över Akkaglaciärens många sprickor framför oss och ytterligare två timmar stegjärnsklättrande innan vi når toppen. Bergen ser inte ut som de svenska fjäll jag är van vid – de är höga, karga och mycket mer vilda i sin karaktär. Solen rör sig oroande snabbt och vår tidsplan behöver revideras. Efter ett kort öråd tar vi beslutet att göra ett försök att nå toppen trots att vi ligger efter vår tidsplan. Alla i gruppen är kunniga friluftsmänniskor, men det känns extra tryggt att Annelie är med. Utöver att hon har världsrekord i fridykning har hon året innan bestigit Mount Everest. Hon får styra den fortsatta turen mot toppen. Vi kopplar av selen från repet, packar ihop de klibbiga stighudarna och spänner fast skidorna på ryggsäcken. Annelie för med van hand gruppen upp för berget och med de taggiga stegjärnen fixerade under pjäxorna och isyxan i ena handen känns äventyret ännu mer levande.

Under fem dagar lever och bor vi i den ödsliga Akkastugan. Vårt boende, en enkel fjällstuga utan el och rinnande vatten på motsatt sida från det ståtliga Akkaberget. Den enda bekvämligheten stugan har att stoltsera med är gasolspisen och värmekaminen i äkta solid gjutjärn, strait out of Kiruna. Vatten hämtas från den upphuggna brunnen några tiotals kliv från stugan. Insidan av huset är klätt i omålad träpanel och väggarna pryds av kartor och bilder från området. Spisen är gammal, golvet är repigt från alla stegjärn och pjäxor det mött, sängarna är av klassiskt våningssängsslag och golvytan i stugan fylls snabbt upp rep, yxor, ryggsäckar, kläder och pjäxor. I rummet bredvid bor stugvärden Björn. Hans uppgift är att den löpande driften ska fungera i obygden. Han är dessutom full av historia och historier om orten. Sitt första möte med den vilka naturen i Stora Sjöfallets naturreservat hade han under sjuttiotalet. Tillsammans med sin gråvithåriga hund Niak, går han korta turer under dagarna och underhåller gäster på kvällar. Både Björn och huset andas historia och bidrar således till den genuina känslan av äventyr som infinner sig när man beträder den svenska vildmarken. 

De sista stegen går lekande lätt. Plötsligt står vi på toppen och solen har för länge sedan passerat dess höjdpunkt och kvällsstrålarnas orangea ljus skapar en magisk stämning. Söder om toppen breder Sareks naturreservat ut sig i all sin prakt. Ljuset försvinner snabbt och efter en snabb kopp kaffe och en obligatorisk gruppbild, med stora leende, är det så dags för det jag längtat efter hela dagen – att få åka närmare 1500 fallhöjdsmeter i orörd snö nedför branta sluttningar, böljande fält och snårig skog. En efter en påbörjar vi den halvtimmeslånga färden ned mot Akkajaure, där Christian tålmodigt väntar på oss. Jag låter de andra åka före och kan höra deras glädjerop eka mellan de ödsliga bergväggarna. Sen är det min tur. Känslan som uppstår när man kan slösa svängar på orörd snön med vetskapen om att man inte kommer korsa ett enda spår blir nästan för mycket. Jag tänker ”hur mycket jag än svänger kommer ja inte kunna åka upp all snö, jag vill åka mer, mer, mer, mer!”, Känslan blir överväldigande och även jag brister ut i ett tjut. Kanske finns det inte någon yttring som beskriver känslan bättre än ett äkta skrik, rakt ut i dalgången?

När vi tagit oss ut genom den snåriga skogen, känner jag åter doften av tvåtaktsbränsle och kan skönja Christians skoter i det skumma kvällsljuset. Fullpumpade av adrenalin och endorfin och utpumpade på energi avslutar vi dagen där vi började den. Med utrustning på marken bakom det streck som skiljer på sjön och naturreservatet. Solen har nu gått ned helt och den stjärnklara himlen gör att temperaturen snabbt faller ned mot minus tjugo. Runt om i sjön bryts isens jämna hölje av stenspiror som skjuter upp ur den. Jag frågar Christian vad de stora stenarna är för något när vi passerar dem på skotern. Han saktar ned vid en av dessa majestätiska pelare och berättar att när sjön tappas på vatten för vattenkraftverket sjunker vattennivån. Spirorna vi ser ligger normalt under vatten.
–Vattennivån sjunker ungefär fjorton meter när de tappat klart vatten, säger han fåordigt innan vi återtar färden tillbaka till stugan.

I södra Sverige har bladen på träden redan tittat fram, men här uppe är vårsnön fortfarande kall och krispig. Våra spår ligger kvar som signaturer på berget dagen efter när vi vaknar. Under flera dagar är vi helt ensamma när vi går upp för Akkaberget i jakt på mer snö. Jag har åter fått upptäcka en ny fantastisk del av Sverige och resans enkelhet har varit själsligt renande – och vännerna som jag mött har varit fascinerande. Vi har alla blivit fästa vid moder Akka och lovar oss själva att återvända nästa år igen för att få hälsa på henne.

Publicerat i Filosoferande, Freeride, Ski Touring | Etiketter , , , | Kommentering avstängd

Nine Knights 2013 – bildgalleri

Här kommer lite bilder från min vecka i Livigno tillsammans med Jacob Wester, Henrik Harlaut och Niklas Eriksson.


Photo: www.danielronnback.com 

 

Mer bilder finns på : https://www.facebook.com/AlpinkulturMag

Publicerat i Freeride, Freestyle, Jibb | Kommentering avstängd

ALPINGARAGET ÖPPNAR NY LÖPARBUTIK!

Publicerat i Alpingaraget | 1 kommentar

KEB

Dagens åkning i Keb har varit bra. Min Salomon rocker 2 115 som jag lånat av Alpingaraget känns fortfarande som bra heliskiskidor. Vi fikade naturligtvis på fjällstationen. Det var en del moln som styrde var vi hamnade, men i det stora hela en fantastisk dag. Gruppen vill köra mer i morgon.

Publicerat i Freeride | Kommentering avstängd

Vårslask

Våren är här!
Jag och min syrra Julia gick genom byn en dag förra veckan när regnet började falla, båda lyste upp av glädje för det betydde varmare dagar och slask i backen. Och vi alla vet, efter regn kommer solsken. Och så blev det.

Dagarna tillbringas i backen där slasken vart på plats och solen ofta gassat. Jag har fortsatt med pucklandet efter SM för peppen har vart stor och glädjen större. Vi har även hängt endel i Bräcke där vi övat jibb skillsen. Anna Swenn har vart på plats också vilket inneburit fina dagar på toppen med endel hiker. Vi har haft ett fullspäckat schema med åkning hela dagen, sedan fys och härligt häng! Musklerna växer och frodas och humöret är på topp! Jag älskar verkligen skidåkningen på våren.

Hälsningar från ett slaskigt Åre!

20130424-184609.jpg
En av många hiker på glasbergsbranten. Min kusin tycker jag tar för många goggles bilder men här kommer en till. Tycker den är okej.

20130424-184823.jpg
Jag och Anna på åskådarbänken på JOI. Vi var impade över prestationerna.

20130424-184943.jpg
Jag, Gösta och Janne drog till Bydalen en sväng och fick härliga upplevelser.

20130424-185056.jpg
Solen på plats och vi kan inte annat än le.

20130424-185151.jpg
Påväg hem från backen går Annas pjäxskydd sönder. Alpinare som hon är och med nästa säsongs pjäxor så var det bara att ta av sig och gå i strumpan hem. Hon var rädd för blickarna på byn.

20130424-185536.jpg
Första grillningen på balkongen blev en succé. Jullan var grillmästaren.

20130424-185633.jpg
Gänget samlat. Även min vän Fillan var på besök i helgen vilket alltid är en fröjd.

Publicerat i Freeride, Freestyle, Puckel | Kommentering avstängd

JAG VILL TILL SVALBARD

Det finns två platser kvar på en skidresa till Svalbard. Om någon skulle äga vänligheten att boka in sig på de två platserna så får jag jobba som guide. 24e maj till andra juni. Kolla in arcticguides.com om ni är nyfikna!

Publicerat i Ski Touring | Kommentering avstängd

Hemavan

Senaste veckan har spenderats i Hemavan tillsammans med vänner från Skellefteå. Ett sent påsklov skulle man kunna säga men även premiär för säsongen då jag inte haft möjlighet att åka skidor förrän nu på grund av en korsbandsoperation i September. Knäet funkade över förväntningar och det var riktigt skoj att stå på skidor igen! Glad som ett litet barn på julafton.Många ser Hemavan som en liten skidort som lämpar sig bäst för barnfamiljer eller slalomåkare som bränner portar i Tärnaby dag ut och dag in men Hemavan erbjuder mer än det.

Med enkla medel har man möjlighet till väldigt speciell och bra offpiståkning. I anslutning till Kungsliften finns Kobåset som bjuder på fina åk i flera riktningar.

/Aron, Webben

Publicerat i Alpingaraget, Freeride, Resor | Kommentering avstängd

Nya äventyr

Bara för att jag har kommit hem till Luleå och börjat jobba och träna som vanligt betyder det inte att min säsong är slut… På fredag ska jag, Kristofer och Minna åka till Kebnekaise och spendera en helg på Kebnekaise fjällstation med allt vad det innebär!

Foto Kebnekaise fjällstation

Foto Kebnekaise fjällstation

Emma Wahlberg, driftchef på Kebnekaise fjällstation och god vän till mig och Minna hälsar oss välkomna med denna härliga bild! Foto Kebnekaise fjällstation

// Alexander

Publicerat i Freeride, Mountaineering, Resor | Kommentering avstängd

PURE FREERIDE CAMP

Jag har jobbat på Pure Freeride Camp. En topptursfestival med över 120 deltagare. Det var brutalt mycket vind i år. Men det är ju så där med naturen. Den gör som den vill… På kvällarna är det föreläsningar, prylsnack och after ski. Jag har fått låna skidor av alpingaraget som var där. Tack för det! Testade dem i dag och jag tror att jag kommer gilla dem. Nu är jag tillbaka i Riksgränsen och jobbar för Mountain Guide Travel igen!

Publicerat i Freeride, Ski Touring | Kommentering avstängd