Island och Verbier Xtreme

Jag har hängt några dagar på en ö ute i havet, nära polcirkeln. Landet heter Island och det var häftigt. Jag åkte dit med peak performance och vi var ett underbart härligt gäng där. Blandade nationaliteter och åldrar. Jag gillar verkligen att träffa nya människor och även nu mötte jag några nya sköningar. Denna gång fick jag även resesällskap nästan hela vägen tur och retur i form av Henke, vilket var väldigt uppskattat! Vi har lärt varandra nya kortspel och vi snubblade in på en rätt annorlunda konsert i Reykjavik där spelmannen hade sin scen i i takbjälkarna. Lite annorlunda och coolt.

Dag 2 på Island så fick jag ett sms av christine. Kul tänkte jag, kanske vill hon åka lagg och undrar vars lille evelojna är ute i världen? På smset läser jag att hon ej kan medverka på Verbier Xtreme och erbjuder mig ett wild card. Hundra tankar och noll tankar. Helt sjukt coolt. Jag kollar runt med crewet om detta kan bli verklighet eftersom detta skulle innebära en tidigare avfärd från Island. Klart jag får åka! Jag är otroligt tacksam för denna möjlighet, tack Peak Performance för att ni är bäst! Och tack som fan Christine för att du vill rekommendera mig :)

Jag och Anders bokade om mitt flyg och jag var tvungen att vara i Verbier på torsdag vid 14. Det var på tisdagen oklart om vi skulle tävla på fredag eller lördag. När vi kommer till flygplatsen på torsdag morgon så blåser det sate och alla flyg är inställda. Omöjligt att ta sig till Reykjavik för vägarna är avstängda. Ångesten infann sig. Inget att göra. Hoppet om att tävlingen skulle köras lördag. Vi åker tillbaka till Peak crewet och väl där bekräftas det att tävlingen körs på lördag! Jippii!!

Det var länge sen jag var så nervös inför något! Men laddad. Allt kändes som en dröm. Det var sjukt. Men när jag väl såg facet på fredagen kändes det mycket bättre. Dock hade jag mycket svårt att bestämma mellan mina två linjer som jag hittat. Jag och Matilda dividerade och kollade på bilder och lite filmer från tidigare år. Det var väldigt skönt att ha varandra till hjälp, speciellt för mig som skulle köra för första gången.

Natten till lördagen var orolig eftersom nervositeten ökade ju senare timmen slogs. Klockan ringde 5.20 på lördag morgon och vi tryckte i oss frukost. Vanligtvis brukar tjejerna få åka heli till toppen men just i år skulle vi få gå, detta innebar en timmes hike. Personligen tyckte jag att det var skönt att få gå och väcka kroppen till liv även om det hade vart sjukt fett att få åka heli! Under hiken så blev jag oerhört nervös igen men när jag väl stod på start var jag lugn. Uppe på toppen gick allting väldigt snabbt och smidigt, inte alls någon jobbig väntan.

Åket kändes bra. Det var inte alls läskigt att åka där som jag hade föreställt mig. Jag känner mig nöjd att jag tog mig ner utan krasch men jag känner att jag hade mer att ge. Det var så sjukt skoj att få köra FWT och jag blev inspirerad och peppad att få köra fler tävlingar:)

Nu sitter jag på tåget med Matilda och Arthur och jag ska spendera natten i Engelberg för att imorrn bitti flyga hem till Sverige och Åre. Jag är peppad på att komma hem och åka i sol och slask!

Over and out.
/e

20140330-173232.jpg
Otroligt vackert.

20140330-173347.jpg
En kväll i Reykjavik :)

20140330-173451.jpg
Jag och Matilda peppade inför tävlingen!!

20140330-173533.jpg
Publiken

20140330-173631.jpg
Första Klippan! Foto: D.Carlier /FWT

20140330-173738.jpg
Reine blev kung av bec de rosses efter ett riktigt fett åk!!

Det här inlägget postades i Filosoferande, Freeride, Race, Resor. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.