Månadsarkiv: mars 2015

Do or do not there is no try

Hej alla fina varelser,

Just nu sitter jag i min soffa i Lule med foten i högläge. Kanske inte riktigt som jag planerat men det är ju spelets regler och nu är det tillfälle för mig att fokusera på andra saker som jag måste jobba på.

För lite mer än en vecka sen stod jag på start för min sista kvaltävling för säsongen. Jag var peppad och lugn, började mitt åk och allt kändes bra, efter min andra klippa fick jag rätt mycket fart. Mer än jag trodde. Jag förstod att det skulle vara klurigt att få ned farten utan en krasch men gav självfallet inte upp i första taget. Lyckades hyfsat men sen gick det inte, vet inte riktigt vad som egentligen hände men fastande som i en sväng och sen var tumlandet igång. In i en ränna i vad som kändes som en evighet. Man kan verkligen glida så otroligt fort i sådana där skeden. Mitt största fokus var att skydda huvudet och sen hoppas på det bästa. När jag till sist stannade kände jag att knät var stukat och när ski duden kom ner och vi försökte få på mig skidorna insåg jag att foten inte alls var bra. Det hela slutade med helikopterfärd till närmaste sjukhus och väl där fick jag bra hjälp. Jag måste faktiskt erkänna att jag var lite ledsen på sjukan. Men mina vänner på plats var mina hjältinnor. Karin, Carro och Nat, världens varmaste tack får ni från djupet av mitt hjärta. Karin sa ”Evelina, lugn. Andas. Nu får du använda dina yogakunskaper”. Det var väldigt sant. Alla mina yoga och meditationstimmar hjälpte mig verkligen.

Nu är jag i Lule för rehab. Jag kom hem och till min stora glädje (Luleå hockeyfans förstå mitt perspektiv) så åkte Lule ut ur SHL och detta innebar att jag fick tid hos min favoritsjukgymnast Lasse. Jag behöver inte operera och idag har jag startat rehabiliteringen på riktigt med bassängträning. Jag har aldrig förr skadat mig på så vis att jag måste ha kryckor och detta är verkligen en ny upplevelse. Kryckor i duschen=farligt farligt. Kryckor utomhus på isgata= livsfara utan piggar!! Men jag har i alla fall fått beröm för mina snygga helsvarta kryckor. Det är alltid något.

Och sen måste jag såklart avsluta med de goda nyheterna. Jag har kvalat till FWT 2016. Känns helt sjukt. Och kul att både Kristoffer Turdell och Christoffer Granbom också kvalat :)

Den här säsongen har verkligen vart den bästa hittills. Fått träffa och hänga med så sjukt många fina människor och vara med om många äventyr med mina vapendragare. Tack alla fina för detta <3

Jag måste också ge Karin ett eget stycke ;) Jag och Karin har följts åt på alla tävlingar, rekat, hikat och donat. Yogat och roadtrippat. Vi har delat typ allt. Mycket skratt, endel tårar men mest skratt. Jag ska vara ärlig och säga att jag vid några tillfällen tagit ut min stress och rädsla på Karin som då uppenbarat sig som ilska. Men varje gång så har Karin tittat upp på mig, inte alls tagit åt sig utan sagt det jag behövt höra varpå jag inser hur knäppt jag betett mig och genast bett om ursäkt. Tack Karin för detta <3 Karin påminner mig om min syster, båda är starka kvinnor som inte tar någon skit och alltid ställer upp och är underbara människor som jag älskar att umgås med. Jag ska planera en blind date mellan dessa två tösar, kanske sker detta i gränsen? <3

Just nu ska jag meditera varje dag och hela mig inifrån, sen ska jag rehabba järnet. Jag ser fram emot att kunna slänga kryckorna och gå för egen maskin. Yoga ohämmat och åka skidor. Det tar en liten stund att läka ledband men mitt mål är att kunna närvara i Gränsen och kanske, kanske kan jag glida runt… #DOORDONOTTHEREISNOTRY

The force is strong,

/ Eve

Jag och Karin i Nendaz, väldigt mycket sol och en väldigt rolig tävling.

Jag och Karin i Nendaz, väldigt mycket sol och en väldigt rolig tävling.

Rasmus har svårt att ta sig upp ur snön. Italien bjöd på massa snö under Peakplåtningen där. Som vanligt hade vi väldigt skoj och fick lära känna Jossan och Mr. Supreme.

Rasmus har svårt att ta sig upp ur snön. Italien bjöd på massa snö under Peakplåtningen där. Som vanligt hade vi väldigt skoj och fick lära känna Jossan och Mr. Supreme.

Olle hittade också en trogen vän, Ture.

Olle hittade också en trogen vän, Ture.

Zippyselfie. Världens sötaste sköldpadda och vår trogna vän.

Zippyselfie. Världens sötaste sköldpadda och vår trogna vän.

Precis innan vi skulle få åka heli till rekningen av facet i Livigno. Vilket är en historia i sig...

Precis innan vi skulle få åka heli till rekningen av facet i Livigno. Vilket är en historia i sig…

Publicerat i Filosoferande, Freeride, Race, Resor | Kommentering avstängd

U P D A T E

IMG_1126

Hej och välkomna till alla kära följare, nyfikna förbitittare, möjliga stalkers och alla andra extraordinära själar som råkat komma över detta lilla inlägg. Inledningsvis vill jag bara be om ursäkt för att jag blivit/är så dålig på att uppdatera bloggen men gör nu alltså ett försök att rädda upp det. Jag tänkte dra en snabb sammanfattning på vad jag haft för mig de senaste månaderna, hur skidåkningen går, hur planen ser ut framöver och som vanligt, ladda upp en drös med bilder. Planen är även att få upp ett inlägg om jullovet, så för att hitta det får ni helt enkelt ta kraften till er och scrolla ner lite grann. För att göra förvirringen så liten som möjligt så kommer jag skriva i tids-ordning.

ÅRE Världscup i Skicoss -Föråkare

FullSizeRender-10  IMG_4110

När skicross-världscupen höll till i Åre fick vi som går på Torsby och Järpen skicrossgymnasium chansen att höja halten av adrenalin i blodet och riskera våra liv som föråkare i den otroligt roliga (men tuffa) världscupbanan som låg i Åres störtloppsbacke VM:8an. Åres världscup, som redan är känd för att vara en av de tuffaste och mest tekniskt svåra banorna i skicross-världscupen, präglades denna gång av regn och kyla dagarna innan vilket gjorde att banan var stenhård och troligen hade många gjort större framgångar med skridskor på fötterna. Detta var alltså den första världscupbana jag någonsin gett mig in på. Som tur var hade den otroligt roliga, stora och framför allt välbyggda features som gjorde varje åk mycket givande. Jag lyckades även dra till med en faceplant och kom med på TV ett par gånger, en prestation väl värd att nämna, haha.

FullSizeRender-1 FullSizeRender   Jag och Lisa FullSizeRender-12 Den roliga och tekniskt svåra starten.FullSizeRender-13  Ett av hoppenFullSizeRender-8  Tyler och Filip Flisar.IMG_3782 kopia Screenshot från TV-sändningen. FullSizeRender-9 FullSizeRender-11 AFP (after faceplant).IMG_9763.JPG Euforiskt väder osv.

 

Sportlov / Europacup i Tyskland 

FullSizeRender-29

Min plan för sportlovet var att tillsammans med min syster och några andra från Torsby åka och jobba som skidlärare i Lofsdalen. Men den planen ändrades drastiskt när jag fått reda på att jag och några till skulle få åka på vår första Europacup för säsongen i Grasgehren, Tyskland. Då var det bara att finna en inhoppare för skidlärarjobbet och börja klura på hur vi skulle ta oss ner till Tyskland. Jag flög då själv ner på ID-biljett några dagar tidigare så att jag kunde träffa Tyler som råkade befinna sig i München och så utforskade vi den staden lite grann tillsammans. När han sedan for hem till USA var jag kvar helt ensam med all min packning och skulle på något sätt ta mig till Grasgehren på egen hand. Det var väldigt nära att det skulle lösa sig hur lätt som helst och jag skulle få låna han och hans kusins bil, men jag var för ung för försäkringen. Men på något magiskt sätt lyckades jag med hjälp av ett nummer olika transportmedel (bil, lokalbuss, tunnelbana, tåg, byte utan hiss/rulltrappor och tåg igen, taxi) ta mig med all min packning och utan att tala ett ord tyska till det hotell jag misstänkt var vårt, lämnat sakerna där och gett mig ut på en liten löptur/upptäcktsfärd i området i väntan på att de andra skulle komma fram.

IMG_0581  FullSizeRender-16 FullSizeRender-15FullSizeRender-17 FullSizeRender-14FullSizeRender-20 FullSizeRender-19  FullSizeRender-26 FullSizeRender-21  FullSizeRender-25FullSizeRender-23  FullSizeRender-27  FullSizeRender-35FullSizeRender-37

På fredagen åkte vi fritt i anläggningen för att banan var ”stängd” (tyskarna åkte några åk i den för att de att den ”gick att åka” vilket gjorde många andra lag upprörda). Efter det åkte vi och gymmade och spelade lite badminton och sedan var det skidfix på schemat. Tero, landslagets vallare, var på plats och gav råd för att se till att skidorna var på topp. På lördagen blev allt framskjutet pga flera decimeter nysnö och både åkare och pistmaskin fick hjälpas åt för att få undan snön. Detta resulterade i en kort träning, men jag hittade en linje jag trivdes med. Jag vann kvalet den dagen, vilket var sjukt oväntat och mer eller mindre det enda bra jag gjorde på hela helgen. Jag fick inte till starten (som var en väldigt annorlunda sådan) en enda gång mer eller mindre och all lössnö i banan gjorde det svårt att köra om. Så jag åkte ut i kvartsfinalen och blev förstås väldigt besviken. På söndagen var det blåsigt och jag tog vind i flera av hoppen och åkte allmänt dåligt i kvalet, fick inte till starten den dagen heller och åkte ut i kvartsfinalen som jag dessutom ramlade i när jag försökte göra en lite väl våghalsig/dum omkörning. Jag blev även diskad i efterhand för att jag tydligen hade haft ut en arm när alla låg nära varandra i starten, vilket jag absolut inte gjort med flit eller märkt av själv. Så den dagen var väl inte riktigt självförtroendet på topp om man säger så.

FullSizeRender-31 FullSizeRender-28 Tero The Tecgrasgehren4_54f8b5852a6b224e26a56aa7

 

Lisa däremot lyckades väldigt bra och vann på lördagen och kom trea på söndagen vilket var en helt sjuk prestation, grattis till henne! Viktor Andersson och Viktor Sticko missade pallen precis varsin dag och drog hem med en fjärdeplats var. Så vi gjorde ändå en helt okej lagprestation. Förhoppningsvis får vi åka fler europacuper framöver nu när vi visat att vi har farten i oss!

Efter tävlingen åkte jag med landslaget till Zurich och flög hem till Stockholm. Tråkigt nog lyckades både jag och Lisa få med oss någon slags magsjuka med oss hem så denna vecka har jag varit hemma sjuk, inklusive på min födelsedag (yippee). Igår åkte vi till Oslo och tränade inför dagens tävling i Kolsås, men jag kände att jag inte mådde särskilt bra och bestämde mig för att stå över dagens tävling. Vilket var bra, för jag mår fortfarande illa och är dålig i magen. Oh, happy life.

 

IMG_8868

Än så länge måste jag säga att jag inte alls är nöjd med den här säsongen. På hösten var jag sjuk konstant och det visade sig att jag hade körtelfeber vilket tar väldigt lång tid att bli frisk ifrån. Efter det har jag varit sjuk mer eller mindre varannan vecka eftersom varje gång jag tänkt ”nu är jag tillräckligt frisk för att börja träna igen” så är det för tidigt och så blir jag sjuk igen. Jag har känt att jag tappat en del muskler under den här tiden och har inte riktigt känt mig stark när jag åker skidor sen dess. Jag har även missat en hel del träning både i och utanför skidbacken på grund av alla förkylningar. Detta kan var en förklaring till, inte en ursäkt, varför jag inte lyckats så bra på tävlingar som jag velat än så länge i år. Andreas, min tränare på Torsby, tyckte till och med att jag skulle ge upp den här säsongen helt och bara satsa på nästa, vilket jag själv inte vill. Jag har i alla fall skaffat hjälp för att få ordning på mitt immunsystem så förhoppningsvis kommer det bli bättre framöver.

 

Publicerat i Skidprylar | Kommentering avstängd

Free like a bird

Ny uppdatering. Vad har hänt sen sist?
Jag var hemma i Åre i ett par dagar sen bar det iväg mot verbier igen för söket efter de vita fluffet. Vi hade 3 helt underbara dagar. Puder 3 av 3 och riktigt utpumpning av våra ben. Elias karin och Johan var snälla nog att ha mig som gäst ännu en gång och jag fick bjuda på mina veganska chokladbollar, något som gick hem hos allaLeende ansikte (svartvitt)

Efter 3 dagars skidåkning bar resan av mot Slovakien. Ett flyg till Wien för att sedan ta en vit hyrbil till jasna. Vi bokade som vanligt supercover och gps för att vara på säkra sidan. Efter att ha kört ut från flygplatsen så märker vi att gpsen såklart inte funkar. Men vi känner ej för att vända då det skulle ta mer tid och kraft så till att börja med sitter vi och panikar. Karin kör. Jag är kartläsare.  Vi skriker åt varandra och sen skrattar vi. Som ett gift gammalt par. Det slutar med att vi använder oss av Google maps på telefonerna. Något som funkar utmärkt.

Vi vet inte riktigt vad vi ska förvänta oss av slovakien som land  men det är speciellt. man tar sig inte fram superenkelt med det engelska språket. Det var 3 personer på hotellet som vi kunde kommunicera med och detta kunde vara lite frustrerande i vissa situationer. Jag kände medlidande för dem också för att jag förstod att de också fann språkbarriären  frustrerande. Speciellt när folk är lite krångliga, som jag! Att beställa veganskt var ett litet mission.

Organisationen för tävlingen var Superbra.  De hade mötena i tid, gav oss riktigt noggrann info och det kändes helt enkelt bra. Tyvärr så var inte vädergudarna med oss denna gång. Man kunde se i organisatörernas ögon hur ledsna dom blev av detta missöde. Face check dagen blev fylld med dimma. Tävlingsdagen började fint, vi rekade, kände peppet och 36 åkare gled ut och såg ut att ha riktigt skoj! Kristoffer fick lov att köra och hans rapport var lovande Leende ansikte med leende ögon
Men sen kom dimman och vi fick åka hem och hoppas på nästa morgon. Tidig uppstigning men en otroligt tjock dimma=inställt. Snowboardklassen herrar hann iaf nästan igenom tävlingen och fick därmed ett resultat. Gran slutade femma efter några missöden på vägen men han åkte riktigt fett. Alla klasser som inte fick köra fick iallafall dela på prispengarna, vilket var väldigt snällt :) vi är alla vinnare!

Men en kul överraskning i slovakien visade sig vara ett oväntat möte! Tydligen var det EC i GS så Mattias var på plats. När tävlingen blev inställd så åkte vi ner till byn och hängde med honom, kände lite på byn. Billigt och glass var populärt. När vi skulle tillbaka till hotellet mötte vi farbror polis. Å nej tänkte vi. Vi hade dimljusen på och polisen märkte direkt att oss kunde de lura. De försökte bötfälla oss för lite grejor men vi var ganska hårda. I allvaret så kunde vi inte hålla oss samman och började skratta såklart. Detta lättade upp stämningen. När sen karin skulle stava till mangegatan(de litade inte på henne tillräckligt för att släppa iväg sin penna) så började även poliserna skratta. Svårt att stava till. Vi åkte ifrån dem 20 euro fattigare och kände oss rätt nöjda. ”Vi tjänade 30 euro på det här” claimade karin och humöret var på topp. Uppe på hotellet  väntade en garagefest, de bjöds på öl och vin och alla var glada.

Måndag morgon var det tid att bege sig hemåt. Snön föll vackert utanför fönstren på frukosten. Detta oroade karin eftersom vi inte fått med några snökedjor till vita faran. (De visste inte vad snö kedjor var på hyran). Men jag lovade att det skulle vara lugnt. Jag tog första sträckan och allt gick väl.  Inga bråk. Inga felkörningar eller polismöten. Vi lämnade vita faran på Wien flygplats och tog sedan tåg och tunnelbanor in till city. Hyfsat flyt förutom ett tågavbrott pga att hm:s tak tydligen fattat eld. Vi gled in mitt i centrum och skulle få bo i Peak Performance övernattningslägenhet :) väldigt fint och snällt av dem.

Wien bjöd på god vegansk mat. Kände mig som ett barn på julafton. Swing kitchen är en restaurang jag rekommenderar. Billigt och gott. 100 % veganskt. Vi hann inte med så mycket mer än att äta och sova. Tröttheten var ett faktum och vi lade oss kvart i 9 på kvällen. Helt utmattade av dagarna i slovakien.

Tisdagsmorgon bjöd på ännu en resa, denna gång wien- verbier. Flyg, tåg och buss. Allt gick fint förutom att jag höll på att missa mitt plan då både jag och Karin trodde vi hade samma tider.

Nu är jag i Engelberg hos Matilda,Ville och Mattias och snön är lovande.. :)

20150220_133620 20150224_180405 20150224_192731 20150301_140840 20150303_101031

May the force be with you

/jedi e

Publicerat i Filosoferande, Freeride, Freestyle, Race, Resor | Kommentering avstängd