Free like a bird

Ny uppdatering. Vad har hänt sen sist?
Jag var hemma i Åre i ett par dagar sen bar det iväg mot verbier igen för söket efter de vita fluffet. Vi hade 3 helt underbara dagar. Puder 3 av 3 och riktigt utpumpning av våra ben. Elias karin och Johan var snälla nog att ha mig som gäst ännu en gång och jag fick bjuda på mina veganska chokladbollar, något som gick hem hos allaLeende ansikte (svartvitt)

Efter 3 dagars skidåkning bar resan av mot Slovakien. Ett flyg till Wien för att sedan ta en vit hyrbil till jasna. Vi bokade som vanligt supercover och gps för att vara på säkra sidan. Efter att ha kört ut från flygplatsen så märker vi att gpsen såklart inte funkar. Men vi känner ej för att vända då det skulle ta mer tid och kraft så till att börja med sitter vi och panikar. Karin kör. Jag är kartläsare.  Vi skriker åt varandra och sen skrattar vi. Som ett gift gammalt par. Det slutar med att vi använder oss av Google maps på telefonerna. Något som funkar utmärkt.

Vi vet inte riktigt vad vi ska förvänta oss av slovakien som land  men det är speciellt. man tar sig inte fram superenkelt med det engelska språket. Det var 3 personer på hotellet som vi kunde kommunicera med och detta kunde vara lite frustrerande i vissa situationer. Jag kände medlidande för dem också för att jag förstod att de också fann språkbarriären  frustrerande. Speciellt när folk är lite krångliga, som jag! Att beställa veganskt var ett litet mission.

Organisationen för tävlingen var Superbra.  De hade mötena i tid, gav oss riktigt noggrann info och det kändes helt enkelt bra. Tyvärr så var inte vädergudarna med oss denna gång. Man kunde se i organisatörernas ögon hur ledsna dom blev av detta missöde. Face check dagen blev fylld med dimma. Tävlingsdagen började fint, vi rekade, kände peppet och 36 åkare gled ut och såg ut att ha riktigt skoj! Kristoffer fick lov att köra och hans rapport var lovande Leende ansikte med leende ögon
Men sen kom dimman och vi fick åka hem och hoppas på nästa morgon. Tidig uppstigning men en otroligt tjock dimma=inställt. Snowboardklassen herrar hann iaf nästan igenom tävlingen och fick därmed ett resultat. Gran slutade femma efter några missöden på vägen men han åkte riktigt fett. Alla klasser som inte fick köra fick iallafall dela på prispengarna, vilket var väldigt snällt :) vi är alla vinnare!

Men en kul överraskning i slovakien visade sig vara ett oväntat möte! Tydligen var det EC i GS så Mattias var på plats. När tävlingen blev inställd så åkte vi ner till byn och hängde med honom, kände lite på byn. Billigt och glass var populärt. När vi skulle tillbaka till hotellet mötte vi farbror polis. Å nej tänkte vi. Vi hade dimljusen på och polisen märkte direkt att oss kunde de lura. De försökte bötfälla oss för lite grejor men vi var ganska hårda. I allvaret så kunde vi inte hålla oss samman och började skratta såklart. Detta lättade upp stämningen. När sen karin skulle stava till mangegatan(de litade inte på henne tillräckligt för att släppa iväg sin penna) så började även poliserna skratta. Svårt att stava till. Vi åkte ifrån dem 20 euro fattigare och kände oss rätt nöjda. ”Vi tjänade 30 euro på det här” claimade karin och humöret var på topp. Uppe på hotellet  väntade en garagefest, de bjöds på öl och vin och alla var glada.

Måndag morgon var det tid att bege sig hemåt. Snön föll vackert utanför fönstren på frukosten. Detta oroade karin eftersom vi inte fått med några snökedjor till vita faran. (De visste inte vad snö kedjor var på hyran). Men jag lovade att det skulle vara lugnt. Jag tog första sträckan och allt gick väl.  Inga bråk. Inga felkörningar eller polismöten. Vi lämnade vita faran på Wien flygplats och tog sedan tåg och tunnelbanor in till city. Hyfsat flyt förutom ett tågavbrott pga att hm:s tak tydligen fattat eld. Vi gled in mitt i centrum och skulle få bo i Peak Performance övernattningslägenhet :) väldigt fint och snällt av dem.

Wien bjöd på god vegansk mat. Kände mig som ett barn på julafton. Swing kitchen är en restaurang jag rekommenderar. Billigt och gott. 100 % veganskt. Vi hann inte med så mycket mer än att äta och sova. Tröttheten var ett faktum och vi lade oss kvart i 9 på kvällen. Helt utmattade av dagarna i slovakien.

Tisdagsmorgon bjöd på ännu en resa, denna gång wien- verbier. Flyg, tåg och buss. Allt gick fint förutom att jag höll på att missa mitt plan då både jag och Karin trodde vi hade samma tider.

Nu är jag i Engelberg hos Matilda,Ville och Mattias och snön är lovande.. :)

20150220_133620 20150224_180405 20150224_192731 20150301_140840 20150303_101031

May the force be with you

/jedi e

Det här inlägget postades i Filosoferande, Freeride, Freestyle, Race, Resor. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.