Kompisar är livet

God morgon bloggen!

Det blir lite tätare blogginlägg nu när jag känner rätt mycket för att skriva. Farfar uppmanar mig att använda min kreativa ådra och just idag blir det ett inlägg om en fin vän.

Idag ska det handla om Anna örarbäck som är en riktig kämpe. Hon drog korsbandet och gjorde illa menisken tidigare i vinter när vi var och åkte. Hela dagen tills kraschen var en sådan där perfekt dag. Sol på skutan och jag var hemma en vecka efter min första tripp till alperna. Tusenmetern var öppen och vi åkte åk efter åk och tjoade. Jag är mycket stolt över Anna för hon blev modigare och modigare för var åk och glädjen var på topp :) Dagen slutade dessvärre med en oskön vurpa och ett sjukhusbesök som egentligen inte handlade om att vi pressade för mycket. Hon hade ont men vilken kämpe hon var, vi hade turen att Henke och Erik också var på plats och var våra hjältar <3

Det är sjukt trist att behöva börja säsongen med en krasch och sen se på alla som kan åka när man själv måste sitta hemma men du gjorde det bra min vän. Tur i oturen så återvände syrran till byn med en liknande skada som jag har nu men inte riktigt lika trasig, så Anna och Jullan kunde teama! När jag väl ringde hem för att berätta att jag också anslutit mig till skadegänget så var Anna och Julia med varandra. De peppade och stöttade och gjorde mig gladare :)

Igår när jag vaknade upp efter min artroskopi, som ju egentligen är ett milt ingrepp om man jämför med korsband och meniskoperationer, kände jag att det här bra. Det kommer gå fint. Och när sen doktorn sa att allt är helt var ju glädjen ännu större. Men sen på kvällen när jag vaknade upp hemma och allt morfin och andra läkemedel började sina ur kroppen kände jag mig lite svag. Smärta i knät som tidigare känts bra var inte så skoj. Då ringde Anna mig som att hon kände min smärta. Och där ligger hon i Göteborg, precis nyopererad i knät med sådan smärta att hon vill hugga av sig benet och tröstar och peppar. Tack min vän <3 även om vi nu har olika skador och olika rehabtider, är långt ifrån varandra så känns det otroligt skönt att ha varandra. Kunna ringa och stödja varandra när man känner sig lite svag eller stark och glad för den delen. Guld värt. Plus att Anna gjort detta tidigare så hon har mycket fina tips på vägen. Snart ska vi återförenas och fira att vi blivit starkare, en riktig fest med saft och tårta ;)

Vänner är allt fina varelser :)

Idag tänker jag på dig Anna, Kram för att du är du <3

Hej hej från tusenmetersliften!

Hej hej från tusenmetersliften!

Riktigt fint :)

Riktigt fint :)

 

Det här inlägget postades i Filosoferande, Freeride. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.