Kategoriarkiv: Filosoferande

♡☆♡

Jedis of love vill bara sprida ljus och kärlek!

Jedis of love vill bara sprida ljus och kärlek!

Kramas med varandra :)

Skogsgudinnor på äventyr ;) 

Snö gör mig lycklig

Snö gör mig lycklig ♡

Warrior sis. Hon är en magiker

Warrior sis. Hon är en magiker ☆

Publicerat i Filosoferande, Freestyle, Resor | Kommentering avstängd

Kompisar är livet

God morgon bloggen!

Det blir lite tätare blogginlägg nu när jag känner rätt mycket för att skriva. Farfar uppmanar mig att använda min kreativa ådra och just idag blir det ett inlägg om en fin vän.

Idag ska det handla om Anna örarbäck som är en riktig kämpe. Hon drog korsbandet och gjorde illa menisken tidigare i vinter när vi var och åkte. Hela dagen tills kraschen var en sådan där perfekt dag. Sol på skutan och jag var hemma en vecka efter min första tripp till alperna. Tusenmetern var öppen och vi åkte åk efter åk och tjoade. Jag är mycket stolt över Anna för hon blev modigare och modigare för var åk och glädjen var på topp :) Dagen slutade dessvärre med en oskön vurpa och ett sjukhusbesök som egentligen inte handlade om att vi pressade för mycket. Hon hade ont men vilken kämpe hon var, vi hade turen att Henke och Erik också var på plats och var våra hjältar <3

Det är sjukt trist att behöva börja säsongen med en krasch och sen se på alla som kan åka när man själv måste sitta hemma men du gjorde det bra min vän. Tur i oturen så återvände syrran till byn med en liknande skada som jag har nu men inte riktigt lika trasig, så Anna och Jullan kunde teama! När jag väl ringde hem för att berätta att jag också anslutit mig till skadegänget så var Anna och Julia med varandra. De peppade och stöttade och gjorde mig gladare :)

Igår när jag vaknade upp efter min artroskopi, som ju egentligen är ett milt ingrepp om man jämför med korsband och meniskoperationer, kände jag att det här bra. Det kommer gå fint. Och när sen doktorn sa att allt är helt var ju glädjen ännu större. Men sen på kvällen när jag vaknade upp hemma och allt morfin och andra läkemedel började sina ur kroppen kände jag mig lite svag. Smärta i knät som tidigare känts bra var inte så skoj. Då ringde Anna mig som att hon kände min smärta. Och där ligger hon i Göteborg, precis nyopererad i knät med sådan smärta att hon vill hugga av sig benet och tröstar och peppar. Tack min vän <3 även om vi nu har olika skador och olika rehabtider, är långt ifrån varandra så känns det otroligt skönt att ha varandra. Kunna ringa och stödja varandra när man känner sig lite svag eller stark och glad för den delen. Guld värt. Plus att Anna gjort detta tidigare så hon har mycket fina tips på vägen. Snart ska vi återförenas och fira att vi blivit starkare, en riktig fest med saft och tårta ;)

Vänner är allt fina varelser :)

Idag tänker jag på dig Anna, Kram för att du är du <3

Hej hej från tusenmetersliften!

Hej hej från tusenmetersliften!

Riktigt fint :)

Riktigt fint :)

 

Publicerat i Filosoferande, Freeride | Kommentering avstängd

Rehab

Hejsan!

Dagarna har gått fort sen jag kom hem från alperna. Känns som att det var en evighet sen jag anlände till Sverige. Igår var det tre veckor sen jag skadade mig och det går helt klart framåt men det gäller att vara tålmodig. Foten är fortfarande svullen och jag kan inte gå på den utan min walker. Men det gör inte ont längre och jag kan sova om nätterna. Jag har vant mig att sova på rygg, vilket jag annars aldrig gör. Jag använder fortfarande mina kryckor men målet är att bara använda dem som stöd och försöka belasta foten när jag går så mycket som möjligt. Nästa veckas mål är att gå utan kryckor hemma. Läskigt men kul. Hemma i huset har jag på mig mammas gamla platådojja från 90-talet på högerfoten för att sträcka mer på vänsterknät. En mycket smart metod som jag fick lära mig av min sjukgymnast Lasse. Känner mig lite som någon av tjejerna i Spice Girls men den dojjan plus mina nya utsvängda 70-tals byxor. Stiligt ska det vara. Jag träffar sjukgymnasten varje dag och tränar och denna vecka har jag fått cykla 20 min och köra ett rehabpass som jag faktiskt blivit svettig av och anat en träningsverkskänsla. Det som känns skönt med rehabben är att jag börjar om på nytt. Bygger musklerna från grunden och jag har stor motivation till att bli stark. Så när jag är redo för att träna med min starkaste vän så kommer hon vara impad.

Påsken svepte förbi som en stark vind och det blev mest häng med min familj, kusiner, farfar och farbror. Ganska skönt att bara ta det lugnt och mysa på. Det var några tårar som yttrade sig under denna tid för jag kände stor saknad till bergen och skidåkning. Men för varje tår så blir jag också starkare mentalt. Jag tänker att jag bygger upp mig inifrån och ut med träning och kärlek. Mina yogainspiratörer är väldigt bra för mig just nu med sina fina quotes. Och på tal om yoga som jag också saknar mycket, en dag när jag kände mig redo så letade jag upp lite tips på internet och har nu hittat stolyoga. Och mitt mål är att i slutet av nästa vecka kunna göra lite mer och kanske lämna stolen för mattan :) Bra med delmål på vägen.

Igår lyxade jag och Albert till det med att gå på basketmatch. Luleås Northland besegrade Salle’n basket i semifinalen och är nu redo för SMfinal. De var riktigt duktiga. Idag kanske de blir bio om jag har tur :) Det är vila idag förutom min yoga som jag ska börja med nu när huset är tomt. Mamma jobbar och pappa är i backen, sista dagen öppet på måttsund så det gäller att passa på för de som kan. Pappa jobbar på sina vinklar. Tack till mina föräldrar som har vart grymma assistenter till mig, ni är bäst <3

Puss och kram alla fina barn!

Pappa hittade Jerry of the day i backen igår. Jag bad honom att diskret fota och är ganska nöjd med resultatet.

Pappa hittade Jerry of the day i backen igår. Jag bad honom att diskret fota och är ganska nöjd med resultatet.

Luletjejerna var grymma.

Luletjejerna var grymma.

Igår kväll var det en otroligt vacker solnedgång.

Igår kväll var det en otroligt vacker solnedgång.

Jag och Abbe på en nästintill fullsatt läktare. Tydligen Sveriges största publik när det gäller basket.

Jag och Abbe på en nästintill fullsatt läktare. Tydligen Sveriges största publik när det gäller basket.

 

Publicerat i Filosoferande | Kommentering avstängd

Do or do not there is no try

Hej alla fina varelser,

Just nu sitter jag i min soffa i Lule med foten i högläge. Kanske inte riktigt som jag planerat men det är ju spelets regler och nu är det tillfälle för mig att fokusera på andra saker som jag måste jobba på.

För lite mer än en vecka sen stod jag på start för min sista kvaltävling för säsongen. Jag var peppad och lugn, började mitt åk och allt kändes bra, efter min andra klippa fick jag rätt mycket fart. Mer än jag trodde. Jag förstod att det skulle vara klurigt att få ned farten utan en krasch men gav självfallet inte upp i första taget. Lyckades hyfsat men sen gick det inte, vet inte riktigt vad som egentligen hände men fastande som i en sväng och sen var tumlandet igång. In i en ränna i vad som kändes som en evighet. Man kan verkligen glida så otroligt fort i sådana där skeden. Mitt största fokus var att skydda huvudet och sen hoppas på det bästa. När jag till sist stannade kände jag att knät var stukat och när ski duden kom ner och vi försökte få på mig skidorna insåg jag att foten inte alls var bra. Det hela slutade med helikopterfärd till närmaste sjukhus och väl där fick jag bra hjälp. Jag måste faktiskt erkänna att jag var lite ledsen på sjukan. Men mina vänner på plats var mina hjältinnor. Karin, Carro och Nat, världens varmaste tack får ni från djupet av mitt hjärta. Karin sa ”Evelina, lugn. Andas. Nu får du använda dina yogakunskaper”. Det var väldigt sant. Alla mina yoga och meditationstimmar hjälpte mig verkligen.

Nu är jag i Lule för rehab. Jag kom hem och till min stora glädje (Luleå hockeyfans förstå mitt perspektiv) så åkte Lule ut ur SHL och detta innebar att jag fick tid hos min favoritsjukgymnast Lasse. Jag behöver inte operera och idag har jag startat rehabiliteringen på riktigt med bassängträning. Jag har aldrig förr skadat mig på så vis att jag måste ha kryckor och detta är verkligen en ny upplevelse. Kryckor i duschen=farligt farligt. Kryckor utomhus på isgata= livsfara utan piggar!! Men jag har i alla fall fått beröm för mina snygga helsvarta kryckor. Det är alltid något.

Och sen måste jag såklart avsluta med de goda nyheterna. Jag har kvalat till FWT 2016. Känns helt sjukt. Och kul att både Kristoffer Turdell och Christoffer Granbom också kvalat :)

Den här säsongen har verkligen vart den bästa hittills. Fått träffa och hänga med så sjukt många fina människor och vara med om många äventyr med mina vapendragare. Tack alla fina för detta <3

Jag måste också ge Karin ett eget stycke ;) Jag och Karin har följts åt på alla tävlingar, rekat, hikat och donat. Yogat och roadtrippat. Vi har delat typ allt. Mycket skratt, endel tårar men mest skratt. Jag ska vara ärlig och säga att jag vid några tillfällen tagit ut min stress och rädsla på Karin som då uppenbarat sig som ilska. Men varje gång så har Karin tittat upp på mig, inte alls tagit åt sig utan sagt det jag behövt höra varpå jag inser hur knäppt jag betett mig och genast bett om ursäkt. Tack Karin för detta <3 Karin påminner mig om min syster, båda är starka kvinnor som inte tar någon skit och alltid ställer upp och är underbara människor som jag älskar att umgås med. Jag ska planera en blind date mellan dessa två tösar, kanske sker detta i gränsen? <3

Just nu ska jag meditera varje dag och hela mig inifrån, sen ska jag rehabba järnet. Jag ser fram emot att kunna slänga kryckorna och gå för egen maskin. Yoga ohämmat och åka skidor. Det tar en liten stund att läka ledband men mitt mål är att kunna närvara i Gränsen och kanske, kanske kan jag glida runt… #DOORDONOTTHEREISNOTRY

The force is strong,

/ Eve

Jag och Karin i Nendaz, väldigt mycket sol och en väldigt rolig tävling.

Jag och Karin i Nendaz, väldigt mycket sol och en väldigt rolig tävling.

Rasmus har svårt att ta sig upp ur snön. Italien bjöd på massa snö under Peakplåtningen där. Som vanligt hade vi väldigt skoj och fick lära känna Jossan och Mr. Supreme.

Rasmus har svårt att ta sig upp ur snön. Italien bjöd på massa snö under Peakplåtningen där. Som vanligt hade vi väldigt skoj och fick lära känna Jossan och Mr. Supreme.

Olle hittade också en trogen vän, Ture.

Olle hittade också en trogen vän, Ture.

Zippyselfie. Världens sötaste sköldpadda och vår trogna vän.

Zippyselfie. Världens sötaste sköldpadda och vår trogna vän.

Precis innan vi skulle få åka heli till rekningen av facet i Livigno. Vilket är en historia i sig...

Precis innan vi skulle få åka heli till rekningen av facet i Livigno. Vilket är en historia i sig…

Publicerat i Filosoferande, Freeride, Race, Resor | Kommentering avstängd

Free like a bird

Ny uppdatering. Vad har hänt sen sist?
Jag var hemma i Åre i ett par dagar sen bar det iväg mot verbier igen för söket efter de vita fluffet. Vi hade 3 helt underbara dagar. Puder 3 av 3 och riktigt utpumpning av våra ben. Elias karin och Johan var snälla nog att ha mig som gäst ännu en gång och jag fick bjuda på mina veganska chokladbollar, något som gick hem hos allaLeende ansikte (svartvitt)

Efter 3 dagars skidåkning bar resan av mot Slovakien. Ett flyg till Wien för att sedan ta en vit hyrbil till jasna. Vi bokade som vanligt supercover och gps för att vara på säkra sidan. Efter att ha kört ut från flygplatsen så märker vi att gpsen såklart inte funkar. Men vi känner ej för att vända då det skulle ta mer tid och kraft så till att börja med sitter vi och panikar. Karin kör. Jag är kartläsare.  Vi skriker åt varandra och sen skrattar vi. Som ett gift gammalt par. Det slutar med att vi använder oss av Google maps på telefonerna. Något som funkar utmärkt.

Vi vet inte riktigt vad vi ska förvänta oss av slovakien som land  men det är speciellt. man tar sig inte fram superenkelt med det engelska språket. Det var 3 personer på hotellet som vi kunde kommunicera med och detta kunde vara lite frustrerande i vissa situationer. Jag kände medlidande för dem också för att jag förstod att de också fann språkbarriären  frustrerande. Speciellt när folk är lite krångliga, som jag! Att beställa veganskt var ett litet mission.

Organisationen för tävlingen var Superbra.  De hade mötena i tid, gav oss riktigt noggrann info och det kändes helt enkelt bra. Tyvärr så var inte vädergudarna med oss denna gång. Man kunde se i organisatörernas ögon hur ledsna dom blev av detta missöde. Face check dagen blev fylld med dimma. Tävlingsdagen började fint, vi rekade, kände peppet och 36 åkare gled ut och såg ut att ha riktigt skoj! Kristoffer fick lov att köra och hans rapport var lovande Leende ansikte med leende ögon
Men sen kom dimman och vi fick åka hem och hoppas på nästa morgon. Tidig uppstigning men en otroligt tjock dimma=inställt. Snowboardklassen herrar hann iaf nästan igenom tävlingen och fick därmed ett resultat. Gran slutade femma efter några missöden på vägen men han åkte riktigt fett. Alla klasser som inte fick köra fick iallafall dela på prispengarna, vilket var väldigt snällt :) vi är alla vinnare!

Men en kul överraskning i slovakien visade sig vara ett oväntat möte! Tydligen var det EC i GS så Mattias var på plats. När tävlingen blev inställd så åkte vi ner till byn och hängde med honom, kände lite på byn. Billigt och glass var populärt. När vi skulle tillbaka till hotellet mötte vi farbror polis. Å nej tänkte vi. Vi hade dimljusen på och polisen märkte direkt att oss kunde de lura. De försökte bötfälla oss för lite grejor men vi var ganska hårda. I allvaret så kunde vi inte hålla oss samman och började skratta såklart. Detta lättade upp stämningen. När sen karin skulle stava till mangegatan(de litade inte på henne tillräckligt för att släppa iväg sin penna) så började även poliserna skratta. Svårt att stava till. Vi åkte ifrån dem 20 euro fattigare och kände oss rätt nöjda. ”Vi tjänade 30 euro på det här” claimade karin och humöret var på topp. Uppe på hotellet  väntade en garagefest, de bjöds på öl och vin och alla var glada.

Måndag morgon var det tid att bege sig hemåt. Snön föll vackert utanför fönstren på frukosten. Detta oroade karin eftersom vi inte fått med några snökedjor till vita faran. (De visste inte vad snö kedjor var på hyran). Men jag lovade att det skulle vara lugnt. Jag tog första sträckan och allt gick väl.  Inga bråk. Inga felkörningar eller polismöten. Vi lämnade vita faran på Wien flygplats och tog sedan tåg och tunnelbanor in till city. Hyfsat flyt förutom ett tågavbrott pga att hm:s tak tydligen fattat eld. Vi gled in mitt i centrum och skulle få bo i Peak Performance övernattningslägenhet :) väldigt fint och snällt av dem.

Wien bjöd på god vegansk mat. Kände mig som ett barn på julafton. Swing kitchen är en restaurang jag rekommenderar. Billigt och gott. 100 % veganskt. Vi hann inte med så mycket mer än att äta och sova. Tröttheten var ett faktum och vi lade oss kvart i 9 på kvällen. Helt utmattade av dagarna i slovakien.

Tisdagsmorgon bjöd på ännu en resa, denna gång wien- verbier. Flyg, tåg och buss. Allt gick fint förutom att jag höll på att missa mitt plan då både jag och Karin trodde vi hade samma tider.

Nu är jag i Engelberg hos Matilda,Ville och Mattias och snön är lovande.. :)

20150220_133620 20150224_180405 20150224_192731 20150301_140840 20150303_101031

May the force be with you

/jedi e

Publicerat i Filosoferande, Freeride, Freestyle, Race, Resor | Kommentering avstängd

Snö gör mig glad

Hejsan!

Jag, Karin och Elias sitter i deras härliga lägenhet i Verbier och lanar. Vi känner oss trötta men väldigt nöjda efter dagens åk i Bruson. Det utlovades 10 cm snö till idag men 40 cm levererades. Ni kan ju tänka er förvåningen när vi tog våra första svängar, jag nästan försvann! Nedan kommer en liten rapport om vår senaste resa…

I torsdags kväll åkte vi till Hochfügen i Österrike för en 4 * FWQ. Vägen dit gick helt okej smidigt även om vi fick vänta en halvtimme utanför en tunnel för vägarbete. Men såhär o efterhand så var de okej. Tävlingen blev framflyttad pga dåligt väder men de var också bra, mer snö och bättre sikt är alltid trevligt.

Måndagen betydde alltså tävling och det var klurigt att veta om det kommit tillräckligt mycket snö för att verkligen täcka hajarna… jag hade ett rätt sent startnummer så jag fick utgå från åkarna innan.  Väl uppe på start fick vi veta att de stängt av vissa områden. För mig var de lugnt för jag hade två val. Nästan hela vårt crew startade samtidigt så det var skön känsla på start och vi kunde ana om det gått bra för våra kompanjoner. Om nästa åkare fick starta snabbt=bra.

Jag var rätt lugn och peppad på start. Tog rätt mycket fart på första wind lippen. När jag landade insåg jag att det var för sent att hinna svänga vänster mot min linje så jag hittade på en annan väg ner. fick en stor, riktigt skön powsväng. Sen hoppade över ett stenparti på vägen och kunde komma rätt till min sista klippa jag planerat. Den gick som planerat och jag var nere i målet. Riktigt skoj åk men jag var lite bekymrad ifall mitt åk var inom gränserna och ifall det inte blev en alltför stor travers. Bara att vänta å se. Väl nere fick jag höra att alla andra svenskar kraschat förutom Kristoffer som kört ett sjukt åk.

Prisutdelningen blev försenad så vi drog ut på puderjakt och vi hade riktigt trevliga åk :) spänningen var olidlig men det slutade med en fin tredjeplats och jag var riktigt nöjd med detta för jag hade räknat bort mig själv lite. Kristoffer drog till med en vinst och får nu pryda en gondol!

Och nu kommer vi till resan hem… värsta resan jag hittills upplevt. Sällskapet var fantastiskt dock, det var jag, Karin, Nat och Elisabeth. Men snöstormen kom och det uppskattas inte på en motorväg i alperna. Vi körde extremt sakta och hamnade bakom plogbilar under en stor del av den egentliga 6 timmar långa bilresa. 6 timmar blev till 10. Det var även klurigt att köra på väglaget, hur vi än gjorde så halkade vi runt. Karin var rädd. Jag trodde hon överreagerade. Men hursomhelst går det hyfsat okej. När vi kommer till Le Chable så slirar bilen ännu lite till. Men vi saktar ner ytterligare, uppenbarligen inte tillräckligt. I en liten rondell, ligger vi i tvåans växel med en hastighet av cirka 10 km/h. Vägen svänger, men det gör inte vi. Vi glider in i en lyktstolpe. Inte kan väl det vara så farligt? Går ut och kikar. Jag är fascinerad över hur en sådan låg hastighet kunde skapa sådana bucklor på en bil. Klockan var 2 på natten så ni kan tänka er vårt missnöje. Bilen var lånad. Tydligen inte försäkrad och vilket land befinner vi oss i? Jo, Schweiz. Men det som inte dödar, det härdar. Vi har lärt oss av vår dyra läxa. Viktigast, alla mår bra. Ingen skadades och bilen kommer bli hel igen.

Imorgon beger vi oss mot Livigno i Italien med en hyrd fyrhjulsdriven bil, försäkrad med rejäla snökedjor! Ska bli skoj att se ett nytt ställe, jag håller tummarna för att få köra tävlingen också men annars blir jag coach :)

Kramar och kärlek,

Eve

Fin skogsåkning :)

Fin skogsåkning :)

Dagen innan tävlingen bjöds det på middag uppe i backen.

Dagen innan tävlingen bjöds det på middag uppe i backen.

IMG_20150127_084515

Tjejerna innan tävling, nervösa men glada.

Tjejerna innan tävling, nervösa men glada.

Publicerat i Alpint, Filosoferande, Freeride, Race, Resor | Kommentering avstängd

Vi trodde det var sommar

Jag befinner mig i Lule, just nu sittandes i en husvagn. Jag har på mig fyra lager på överkroppen och även en mössa får pryda huvudet. Men vädret är något vi får acceptera. Och sommaren har vart kul hittills. Mycket äventyr och trevligheter. Bilderna får tala för sommarens aktiviteter…

20140623-132542-48342067.jpg

20140623-132613-48373886.jpg

20140623-132653-48413484.jpg

20140623-132655-48415499.jpg

20140623-132925-48565025.jpg

20140623-132925-48565301.jpg

20140623-133041-48641213.jpg

20140623-133105-48665949.jpg

20140623-133104-48664730.jpg

20140623-133101-48661807.jpg

20140623-133145-48705337.jpg

20140623-133144-48704792.jpg

20140623-133141-48701796.jpg

Publicerat i Filosoferande, Resor | Kommentering avstängd

Riksgränsen

Hej!
Nu ska ni få höra! Sista tiden har vart fantastisk och tiden har spenderats i Åre och riksgränsen.

Avslutningen på säsongen i Åre blev en delad vinst i hot dog Challenge med Fiat ski show! Åket kallades star wars invasion och jag, Veronica och Julia var överlyckliga att äntligen få klä ut oss till oss själva:)

20140519-095152.jpg

Dagen efter detta spektakel hade vi vår sista öppningsdag i Åre med puder på skutan, det kändes riktigt bra.

Någon dag senare var det dags att brumma upp mot riksgränsen, detta är en av höjdpunkterna på säsongen och så även i år. Jag älskar verkligen gränsen! Det började med en tältnatt med Erik, Fredrik, Alex och Adam. Vi grävde ett 2 meters hål till tältet och trodde att vi skulle frysa ihjäl. Alla vaknade svettiga.

20140519-095659.jpg

Till en början var det sol och kallsnö i gränsen och den sedvanliga mycket trevliga gängskidåkningen när den är som bäst! Nästan hela min familj var på plats också, alla utom Mackan.

20140519-095936.jpg

Så kom måndagen, dagen innan tävling och nervositeten var på plats. När vi vaknade upp på tisdagsmorgonen var det minus. Stenhårt med andra ord och på det, flatljus. Jag skulle gå ut som nummer 74. Bland de första tjejer i skidklassen. Jag stod mellan två åk men valde de jag kört förut trots att jag var nervös att jag skulle krascha bort mig som förra året eftersom det fortfarande är rätt platta landningar. Jag tog det lugnt, hade några missar och låg 6a efter kvalet. Jag måste säga att det var imponerade hur alla öste trots det dåliga ljuset och snön! Sjuka krascher också såklart!

Dag 2 var hur kul som helst. Ravinen, fortfarande lite dåligt ljus men snön var bra! Mitt åk gick nästan felfritt och efter dag 2 hade jag avancerat mig till en tredje plats inför sista dagen. Även på detta åk imponerade många med riktigt bra ladd! Trix och stora dropp.

Dag 3 var riktigt sjuka förhållanden. Sol och puder. Jag är alltid mest rädd för att reka detta åk så jag väntade så jag var sist denna gång. Det kändes bättre. Men jag stod mellan två linjer och inte förrän två åkare innan mig bestämde jag mig. Jag är nöjd över mitt beslut och åket kändes bra. Jag tycker att det var ett jäkla bra år för min klass för många tjejer ställde upp med sjukt bra insats och startfältet hade många tunga namn! Kul att folk är peppade.

Det var riktigt spännande med resultaten i år också för typ alla stod sina åk och verkligen öste. Man hade inte riktigt någon aning men jag hade mina kort på christine som åkt riktigt bra alla tre dagar:) på grönan blev det klart att christine segrade före mig och Pia nic på en delad andraplats. Grattis till alla som ställde upp i år. På något sätt har alla visat sina glimtar :)

20140519-101637.jpg

20140519-101756.jpg

20140519-101745.jpg

Vi var kvar över helgen och såg på
Hej tö och åkte slask i solsken. Jag ville inte åka hem. Nu ligger jag i sängen i Lule och solen skiner och det är sommar. Konstigt. Jag vill tacka mina sponsorer för att ni återigen är grymma!! Tack Alpingaraget, Stitch n Stones, Sweet, Line, Peak Performance och Skikks! Det har vart en underbar säsong och jag ser fram emot nästa.

Nu ska jag joina fåglarna i deras kvittrande!
/ eve

20140519-102358.jpg

Publicerat i Filosoferande, Freeride, Resor | Kommentering avstängd

Narvik, fjordar och branta åk

De sista dagarna har varit fysiskt ansträngande men väldigt roliga. Många höjdmeter och massor med coola åk har det blivit. Under tio dagar har jag tillsammans med Andreas Fransson http://andreasfransson.se JP Auclair http://auclairjp.tumblr.com och Björne Salen http://endlessflow.net spenderat tid tillsammans för att dokumentera skidåkning.
Mer än att Narvik är ett av de vackraste ställen för skidåkning jag varit på så tänker jag inte säga så mycket mer. Ni får se när första episoden kommer ut.

Här nedan åker jag själv en av de couloirer som vi åkte under dessa dagar. Foto: Bjarne Salen

001_DanielRonnback_Photo_BjarneSalen_0001_0291

Andreas Fransson i Narvik.
AndreasFransson_Photo_DanielRonnback

Publicerat i Film, Filosoferande, Freeride, Mountaineering, Resor, Ski Touring | Kommentering avstängd

Island och Verbier Xtreme

Jag har hängt några dagar på en ö ute i havet, nära polcirkeln. Landet heter Island och det var häftigt. Jag åkte dit med peak performance och vi var ett underbart härligt gäng där. Blandade nationaliteter och åldrar. Jag gillar verkligen att träffa nya människor och även nu mötte jag några nya sköningar. Denna gång fick jag även resesällskap nästan hela vägen tur och retur i form av Henke, vilket var väldigt uppskattat! Vi har lärt varandra nya kortspel och vi snubblade in på en rätt annorlunda konsert i Reykjavik där spelmannen hade sin scen i i takbjälkarna. Lite annorlunda och coolt.

Dag 2 på Island så fick jag ett sms av christine. Kul tänkte jag, kanske vill hon åka lagg och undrar vars lille evelojna är ute i världen? På smset läser jag att hon ej kan medverka på Verbier Xtreme och erbjuder mig ett wild card. Hundra tankar och noll tankar. Helt sjukt coolt. Jag kollar runt med crewet om detta kan bli verklighet eftersom detta skulle innebära en tidigare avfärd från Island. Klart jag får åka! Jag är otroligt tacksam för denna möjlighet, tack Peak Performance för att ni är bäst! Och tack som fan Christine för att du vill rekommendera mig :)

Jag och Anders bokade om mitt flyg och jag var tvungen att vara i Verbier på torsdag vid 14. Det var på tisdagen oklart om vi skulle tävla på fredag eller lördag. När vi kommer till flygplatsen på torsdag morgon så blåser det sate och alla flyg är inställda. Omöjligt att ta sig till Reykjavik för vägarna är avstängda. Ångesten infann sig. Inget att göra. Hoppet om att tävlingen skulle köras lördag. Vi åker tillbaka till Peak crewet och väl där bekräftas det att tävlingen körs på lördag! Jippii!!

Det var länge sen jag var så nervös inför något! Men laddad. Allt kändes som en dröm. Det var sjukt. Men när jag väl såg facet på fredagen kändes det mycket bättre. Dock hade jag mycket svårt att bestämma mellan mina två linjer som jag hittat. Jag och Matilda dividerade och kollade på bilder och lite filmer från tidigare år. Det var väldigt skönt att ha varandra till hjälp, speciellt för mig som skulle köra för första gången.

Natten till lördagen var orolig eftersom nervositeten ökade ju senare timmen slogs. Klockan ringde 5.20 på lördag morgon och vi tryckte i oss frukost. Vanligtvis brukar tjejerna få åka heli till toppen men just i år skulle vi få gå, detta innebar en timmes hike. Personligen tyckte jag att det var skönt att få gå och väcka kroppen till liv även om det hade vart sjukt fett att få åka heli! Under hiken så blev jag oerhört nervös igen men när jag väl stod på start var jag lugn. Uppe på toppen gick allting väldigt snabbt och smidigt, inte alls någon jobbig väntan.

Åket kändes bra. Det var inte alls läskigt att åka där som jag hade föreställt mig. Jag känner mig nöjd att jag tog mig ner utan krasch men jag känner att jag hade mer att ge. Det var så sjukt skoj att få köra FWT och jag blev inspirerad och peppad att få köra fler tävlingar:)

Nu sitter jag på tåget med Matilda och Arthur och jag ska spendera natten i Engelberg för att imorrn bitti flyga hem till Sverige och Åre. Jag är peppad på att komma hem och åka i sol och slask!

Over and out.
/e

20140330-173232.jpg
Otroligt vackert.

20140330-173347.jpg
En kväll i Reykjavik :)

20140330-173451.jpg
Jag och Matilda peppade inför tävlingen!!

20140330-173533.jpg
Publiken

20140330-173631.jpg
Första Klippan! Foto: D.Carlier /FWT

20140330-173738.jpg
Reine blev kung av bec de rosses efter ett riktigt fett åk!!

Publicerat i Filosoferande, Freeride, Race, Resor | Kommentering avstängd