Kategoriarkiv: Handikappidrott

Paralympics, indelningar och kategoriseringar

Det här första inlägget kommer att bli ett tungt inlägg, då jag tänkte att det kan vara bra att förklara vissa delar lite närmare. Men ”bare with me”! Avsikten är att ge er en inblick i den Alpina handikappskidåkningen.
Det är inte så många delar som skiljer handikappskidåkningen åt mot skidåkning utan funktionshinder. Men de delar som gör det behöver en del beskrivning. De olika funktionshindren gör att man har lite andra förutsättningar och en del annan utrustning.

Jag tänkte berätta lite kort om de olika tävlingskategorierna inom alpin skidåkning.
De delas in i tre kategorier:
• Sittande
• Stående
• Synskadade

Film: IPC Alpine

Eftersom alla sittande åkare deltar i samma tävling räknas tiderna om med en särskild tävlingsfaktor där en högre grad av funktionsnedsättning ger en långsammare hastighet på klockan. På motsvarande sätt används kofficienteter i samtliga kategorier.

Den sittande klassen åker i en Sitski. Den tillverkas individuellt och består av en formgjuten sits som är monterad på en metallram, inställbar fjädring och justerbar balanspunkt, samt en vanlig skidbindning på en vanlig skida.
Istället för stavar så har man två mindre ”skidor” så kallade kryckstavar. En vanlig missuppfattning är att man lägger mycket stöd och att man jobbar mycket med kryckstavarna. Så är det inte riktigt. Kryckstavarna skapar absolut balans och stabilitet för styrning men främst så avgörs styrning och tryck genom att jobba med trycköverföring och rotation på överkroppen och om möjligt ifrån bålen. Grundprincipen väldigt likt en stående skidåkare, fast då sittande. ;)

Den stående åkaren kan vara född utan t ex hand, arm eller ben eller så har personen blivit amputerad. Det kan också vara så att man har en CP-skada eller att man av annan anledning är försvagad i vissa delar av kroppen. Man kan åka både med eller utan protes. Åker man med protes så ”besiktas” den så att den överensstämmer med regler och bestämmelser som gäller för klassificeringen. Och utefter det så tävlar man i samma utrustning som personer utan funktionshinder. Om man inte vill åka med protes så är det helt ok. Om man t ex saknar ett ben så har man kryckstavar precis som Sitski-åkarna, dock (inte helt oväntat;) är de betydligt längre då man är stående.

Film: IPC Alpine

Sista kategorin är synskadade. När man åker och är synskadad så har man en ledsagare. Ledsagaren startar ett par hundradelar före den som är synskadad, genom Bluetooth i hjälmarna så kommunicerar ledsagaren med den synskadade som då hör i sin hjälm hur banan ser ut. Det finns regler för hur långt ifrån varandra paret får vara. Och det skiljer sig utifrån de olika disciplinerna. Det man bör haja i dessa sammanhang är att detta är utan överdrift ett förtroendeuppdrag av högsta kaliber. Jag kan lova att man blir mer än lovligt ödmjuk när man spanar in dessa tjejer och killar.

Film: IPC Alpine

Jaja, vidare!

Jag ska försöka göra en ”kortfattad” beskrivning över hur klassificeringen för den alpina delen fungerar.

Först kan det vara bra att veta att beteckningen ”LW” står för Locomotor Winter, dvs för personer med rörelsehinder i vinteridrott.

LW 1 och LW 3: Funktionsnedsättning i båda benen
LW 2 och LW4: Funktionsnedsättning i ena benet
LW5/7: Funktionsnedsättning i båda armarna
LW6/8: Funktionsnedsättning i en arm
LW 9: Kombinationen av en funktionsnedsättning i arm och ben
LW 10, LW 11, LW 12: Sittande klasser
B1,B2,B3: Synskadeklasser

Ok, så här är det:
Klassificering är en förutsättning för att aktiva med en funktionsnedsättning ska kunna tävla på samma villkor utifrån sina egna förutsättningar. Det är inte unikt – jämför med t ex olika viktklasser i boxning, brottning osv.
Klassificeringen skapar att man får ett rättvist tävlingssystem. Dock går utvecklingen emot färre antal klasser, vilket i sig välkomnas av de flesta. Men det är en svår balansgång. För få klasser skapar ett orättvist tävlingssystem och missgynnar aktiva med svårare funktionsnedsättningar, för många klasser medför i sin tur för liten konkurrens och minskar idrottens trovärdighet. Trixigt!

Vi djupdyker lite till och kollar historiskt sett, så utgick klassningen från medicinsk diagnos. Internationella paralympiska kommitténs policy är att klassningen nu ska utgå från respektive idrotts speciella karaktär, vilket är anledningen till att klassningen övergått till att baseras på funktion snarare än diagnos av funktionsnedsättning.
– att t ex ha en amputerad arm innebär inte samma funktionsnedsättning i pistolskytte som i simning.

Men så kommer en liten twist .
Medan klassningen för idrottare med rörelsehinder i stort sett är baserad på funktion och skiljer sig från idrott till idrott, så använder synskadade alltjämt olika synskadegränser som mått. Det finns tre synskadeklasser, varav en för helt blinda. Gemensamt för de båda kategorierna är att de aktiva måste uppnå ett ”minsta handikapp” för att vara behöriga för att delta, vad gällande rörelsehindrade kan de variera från idrott till idrott. En tumregel är ju lägre siffra, desto större funktionsnedsättning.

Vid Paralympics tävlar två grupper av idrottare med funktionsnedsättning:

- Rörelsehindrade (förlamningsskadade, CP, amputerade och övriga rörelsehindrade)

- Synskadade

Så nu kan ni det!

Publicerat i Alpint, Handikappidrott | Kommentering avstängd

Intro – Alpina Handikappverksamheten

Mitt namn är Ida och jag är ledare för den alpina handikappverksamheten och dess landslag. I nuläget så har vi just landat efter Paralympics i Sochi, där vi hade en idrottare med från Sveriges sida. En sittande åkare vid namn Linnea Ottosson Eide.

Sverige har under det senaste året ingått i ett nordisktsamarbete som kallats ”Five Nations One Team”. Detta samarbete startades upp inför Paralympics då de nordiska ländernas situation med få aktiva var densamma. För att få en större resurs och ledartilldelning i Sochi och för att kunna hjälpas åt under vägens gång till Sochi så såg vi en stark vinning med detta samarbete. Väl i Sochi och i den alpina byn så bodde vi i de nordiska länderna tillsammans, vår organisation sköttes tillsammans och vårt ledarlag var ett lag med ledare från alla de olika nordiska länderna som tillsammans ”coachade” våra aktiva som ett lag.

Samarbetet i sig var grymt och vi hade en stor nytta av varandra. Dock så kommer detta inte att sluta nu för att Paralympics är slut, utan vi fortsätter och försöker bygga ett ännu starkare samarbete för att kunna skapa fler tävlingstillfällen i Norden. För att därigenom bland annat kunna jobba tillsammans med rekrytering och utveckling som är det som vi kommer att prioritera främst.

Oavsett så kommer ni att få följa en hel del personer som kommer från Sverige men även personer från våra nordiska grannländer. De aktiva befinner sig på olika nivåer, allt från rekryteringsnivå till World Cup-nivå. Så även aktiviteterna som det kommer att rapporteras ifrån. Min tanke är främst att visa bilder och videoklipp, så att ni kommer inte att bli utsatt för denna textbomb som ni blivit denna gång.

Håll till godo och kommentera gärna om ni har några frågor eller funderingar!

Film: IPC Alpine

Publicerat i Alpint, Handikappidrott | Kommentering avstängd